Densiteten och avståndet för fenorna påverkar direkt den tillgängliga ytan för värmeutbyte, vilket är en primär faktor i värmeöverföringseffektiviteten. Högre findensitet ökar ytan och förbättrar därmed värmeväxlingshastigheten mellan kylmediet och den omgivande luften. En alltför tät finkonstruktion kan emellertid resultera i begränsat luftflöde, vilket kan minska systemets totala prestanda. Å andra sidan, om fenorna är åtskilda för mycket, kan det möjliggöra bättre luftflöde, men det minskar den totala ytan för värmeutbyte, vilket potentiellt sänker värmeöverföringseffektiviteten. Därför måste en idealisk balans uppnås mellan findensitet och avstånd för att optimera värmeöverföringen samtidigt som det är effektivt luftflöde genom förångaren.
Tjockleken på fenorna har en dubbel påverkan på både värmeöverföring och luftflöde. Tjockare fenor ökar materialets massa, vilket möjliggör bättre värmeledning mellan köldmediet och luften. Detta kan förbättra värmeöverföringskapaciteten, särskilt i system där högre termisk effektivitet krävs. Tjockare fenor ökar emellertid också motståndet mot luftflödet, vilket kan minska hastigheten och volymen av luft som passerar över fenorna och därmed potentiellt begränsa värmeavledningen. Däremot erbjuder tunnare fenor lägre luftflödesmotstånd men kanske inte överför värme så effektivt. Tillverkarna måste balansera fintjockleken för att säkerställa att värmeöverföring maximeras utan att skapa överdriven luftmotstånd, vilket kan påverka den totala systemeffektiviteten.
Aluminium är ett utmärkt material för fenor på grund av dess höga värmeledningsförmåga, vilket möjliggör effektiv värmeöverföring. För att ytterligare förbättra värmeväxlingsfunktioner och hållbarhet behandlas ofta aluminiumfenor med speciella ytbeläggningar såsom anodisering, hydrofila beläggningar eller termiska beläggningar. Dessa behandlingar förbättrar fenans ytegenskaper, förbättrar värmeledningsförmågan och ökar fenens motstånd mot korrosion och miljönedbrytning. Ytbehandlingar kan också förbättra de hydrofila egenskaperna hos fenorna, vilket hjälper till att minska bildningen av vattendroppar på ytan, vilket ytterligare förbättrar värmeöverföringseffektiviteten. Genom att optimera materialegenskaperna och ytbehandlingarna kan aluminiumfinförångare uppnå bättre värmeavledning och en längre livslängd, även under hårda förhållanden.
Konfigurationen av fenorna, oavsett om det är platt eller korrugerat, spelar en viktig roll för att förbättra värmeöverföringen. Platta fenor är enkla och möjliggör minimal luftflödesmotstånd, men de kanske inte är lika effektiva för att främja effektivt värmeväxling jämfört med mer komplexa mönster. Korrugerade eller vågformade fenor skapar turbulens i luftflödet, vilket kan förbättra värmeöverföringen avsevärt genom att öka kontakten mellan luften och finytan. Den tillsatta turbulensen hjälper till att förhindra bildning av gränsskikt (tunna skikt av stillastående luft) som annars skulle minska värmeväxlingseffektiviteten. Valet mellan platta och korrugerade fenor beror på systemets specifika kylningskrav och avvägningarna mellan luftflödesmotstånd och värmeöverföringseffektivitet.
Höjden och längden på fenorna påverkar direkt värmeväxlingsytan och luftflödesvägen. Högre fenor ger mer ytarea för värmeöverföring, vilket kan förbättra förångarens kylkapacitet. Högre fenor kan emellertid också öka motståndet mot luftflödet, vilket kan leda till minskad effektivitet i system där luftflödet är kritiskt. Längden på fenorna är också en kritisk faktor eftersom längre fenor utsätter köldmediet för en större ytarea, vilket förbättrar värmeöverföringsprocessen. Detta kan emellertid återigen påverka det totala luftflödet genom systemet, så designen måste redogöra för den optimala balansen mellan längd, höjd och luftcirkulation.